Mitt förslag till ny text.

Jag knyter näven mot himmelen,
och biter hop mina tänder,
mot dig O Gud, som var mänskans vän,
men nu har flytt världens bränder.

Jag är så trött på att prisa dig,
och kommer ej mer det göra.
Nu vet jag visst att man lurat mig,
att ingen gud kan mig höra.

För den som sett vad i världen sker,
sett smärta, oro och vrede,
kan inte tro på en god Gud mer,
men kanske än på Den Lede.

Vi vänder oss från guds falska hand,
från religionernas dike,
och seglar hän mot Det Sannas strand,
hän emot vetskapens rike.

(Melodi: Oskar Lindberg 1917)